missellen

Om romerna får vi inte lära mycket, speciellt inte i skolan. Om förintelsen får vi lära oss om judarnas grymma öde, att europas romer utrotades i procentuellt större utsträckning är det få som hört talas om. Judarna kompenserades (om man nu kan kompensera ett folkmord) med ett eget land, en kollektiv europeisk skuld vilken gav möjligehetn att styra detta land på skamliga maneér. De miljoner som naziregimen hållit undangömda på hemliga bankkonton i Schweiz har gjorts anspråk på att användas för skadeståndsersättningar till överlevande judar. Men romer nämns inte. Sverige har inte bett om ursäkt för sin historiska och politiskt tillämpade antiziganism som mördade, deporterade och vägrade romer skydd undan nazismen.

Folke Bernadottes vita bussar fraktade uteslutande judar, de enda romer som kom med i den räddande frakten till Sverige var två små romska flickor som låtsades vara judiska. En av dessa var Katarina Taikon, författaren till boken Katitzi. Romerna lämnades åt sitt öde. Och så är det än idag i stora delar av Europa. Vem bryr sig? Inte våra politiker i alla fall. Här räknas romer fortfarande till en andra klassens medborgare, finska romer låg överlägset högst på listan när man i en undersökning om rasism frågade svenskar vilken folkgrupp de sist av alla skulle välja att ha som grannar. Fortfarande idag är tattare ett skällsord, ett skällsord med en blodig och smärtsam historia de flesta inte har en aning om. För vi får ju inte lära oss.

Mellan 1935 och 1975 tvångssteriliseras hundratals romska kvinnor i Sverige - den enda minoritet som systematiskt utsattes för övergreppet, enligt Steriliseringsutredningen. I sin bok "Kris i befolkningsfrågan" (1934) föreslår Alva och Gunnar Myrdal en drastisk lösning: "I närmsta planet ligger den radikala utsovring av höggradigt livsodugliga individer, som kan åstadkommas genom sterilisering." Året därpå förordar Svenska Dagbladet en "human utrotning av tattarsläktet". Sterilisering av oönskade folkslag beskriven som om det handlar om ett envist ogräs - så var vi i det här landet. Var är ursäkten?

Zigenarjakt var under århundraden ett populärt fritidsnöje bland den europeiska adeln. 1826 listar en friherre von Lenchen sina jaktbyten: "En zigenarkvinna och hennes spädbarn." Var är ursäkten?

Under andra världskriget var Sveriges gränser stängda för romer på flykt undan nazisterna. Var är ursäkten?

Omkring 100.000 kosovoromer är på flykt. I Italien utsattes Neapels romer för en pogrom i maj, då deras läger brändes ned av lokalinvånare. Förföljelserna är sanktionerade från högsta ort. Den 26 juni föreslog Italiens inrikesminister ett etniskt register över landets romer, inklusive barn, med hjälp av fingeravtryck. "Vi saknar de grundläggande rättigheterna", konstaterade Vuolasranta. Europas romer befinner sig i samma situation som för hundratals år sedan. Än i dag tvekar många inför att öppet erkänna sin tillhörighet till vad som åtskilliga européer ser som en lägre stående ras. Medan antisemitismen är allt annat än rumsren är antiziganismen alls inte lika tabubelagd.

"Zigenare står för nittio procent av alla brott mot svenska pensionärer", påstod till exempel ny demokratis dåvarande partiledare Bert Karlsson i Almedalen 1992. Han är sedan länge tillbaka i värmen.

"I Sverige anser vi oss ligga i framkant när det gäller mänskliga rättigheter. Vi påtalar gärna mindre demokratiska länders fel och brister och bidrar med fredsbevarande styrkor till världens oroshärdar. Men trots vår rättmätiga stolthet över de demokratifrämjande insatserna är tiden kommen för en uppgörelse med våra egna brott mot de mänskliga rättigheterna. Den inhumana behandlingen av romerna är ett sådant brott." - Lisa Bjurwald.

Dags att göra något?

http://www.aftonbladet.se/kultur/article3142135.ab